Ljusterö Operafestival till Jussi Björlings minne startades 2004 av sångerskan Jessica Lindberg Dik som då hade familje-anknytning till Ljusterö. Hon kom närmast från sångstudier i London och kunde under alla år använda sina internationella musikerkontakter sedan studietiden till festivalens fromma.
Jussis namn i sammanhanget är naturligt, hans älskade Siarö ligger strax intill och hans generositet gentemot Ljusterö är inte bortglömd. Några exempel; brudkronan som finns i kyrkan är ”hopsjungen” av Jussi och i Bygdegården står sedan 2011 hans flygel från studion på Siarö, och salen där bär också hans namn.
Festivalen startade i blygsam skala med tre aktiviteter varje år, varav en alltid riktade sig till barnpublik. De lokaler som stod till buds var dansbanan, som mest använts för barnopera, Ljusterö kyrka och Bygdegården.
Österåkers kommun och Stockholms läns landsting har stöttat under alla år och även kontinuerligt ökat bidraget. Publiken har strömmat till och fyllt platserna och numera är festivalen ett stående inslag som folk börjar fråga efter redan i början av året.
Ljusterö har en fast befolkning på ca 1700, men på sommaren ökar den till ca 30.000 på grund av det stora inslaget av fritids-hus. Ön har förbindelse med fastlandet via färja och Waxholms-båtar.
2010 var ett märkesår kan man gott säga. Jussi-jubileum skulle firas med pompa och ståt och Jessica Lindberg-Dik lyckades för första gången anordna en konsert med orkester med hjälp av EU-bidrag . En kammarorkester från Kungliga Hovkapellet, så många musiker som fick plats i kyrkan, engagerades. Solister var hovsångare Loa Falkman och jag själv. Det gav förstås mersmak att äntligen ha en orkester på plats, om än liten!
2011 blev ytterligare en milstolpe. Ramsmora Varv på Ljusterö fick en ny ägare, den synnerligen driftige Johan Pedersén. På varvet finns en stor båthall, som förstås står tom på sommaren när båtarna förväntas ligga i sjön. Akustiken är rena drömmen, den står inte någon konsertsal efter, det kan man säga utan att överdriva.
Johan erbjöd Ljusterö Operafestival lokalen, som rustades med temporär scen, belysning, gradänger och 850 sittplatser. En orkester med medlemmar ur Kungliga Hovkapellet tog plats för att tillsammans med svenska och internationella solister (bl.a. från MET och Covent Garden) framföra Puccini’s La Bohème konsertant två gånger. Regnet öste ner, men publiken var under tak och trivdes och glammade under tillfälligt upphängda kristallkronor. I sammanhanget passade Johan på att grunda en ekonomisk förening som heter Musik på Varvet, som också anordnar egna konserter i andra genrer. Man kan se trevliga bilder på www.musikpavarvet.se och då får man en föreställning om vilken härlig miljö man kan förvandla ett båtmagasin till.
2012 blev det ytterligare en konsertant opera, Carmen. Publiken var glad och lycklig, och det är svårt att beskriva den specifika känsla av exklusivitet som infinner sig vid ett sådant här tillfälle. Det liknar inget man kan uppleva i en stad där utbudet är så mycket större.
2012 blev också Jessicas farväl till festivalen. Strax före årsskiftet 2012/13 meddelade hon alla som på olika sätt varit involverade att hon nu lägger ner sin ideella förening. Jag sov på saken och hade inte svårt för att besluta mig för att en så pass framgångsrik och älskad verksamhet måste få leva vidare. Efter samtal med kloka och entusiastiska vänner startade jag en ny ideell förening: Ljusterö Operasommar, organisationsnummer 802470-5751. I stadgarna står bl.a. att vi ska ”i samarbete med lokala aktörer och lokalt näringsliv organisera, stödja och främja det kulturella utbudet på ön, främst det musikaliska utbudet”. Föreningen är inte vinstdrivande. Dessutom är jag sedan april 2013 konstnärlig ledare för Musik på Varvet. Vi hoppas tillsammans kunna erbjuda härliga upplevelser och hälsar er hjärtligt välkomna från när och fjärran!
Lena Nordin, hovsångerska